Thowe

Jag har verkligen förändrats.

Tidigare har varje besök kantats av ångest och jobbiga minnen men samtidigt har det funnits en smula stolthet gömd. För trots all det onda så klarade jag det... Jag nådde mitt mål. Nu fick jag knappt en känning, jag såg det som något förflutet och inget jag är berörd av idag. Och då undrar jag.. är det för att jag har blivit det totalt motsatta eller är det för att jag är en annan person? Och varför börjar jag tänka i dom banorna igen, vill jag offra allt för en falsk lycka och genuin stolthet?